Sticans Fotoblogg

Något om Drabo en liten gård i Hälsingland

En liten varning är kanske befogad, det blir mycket familjebilder i den här bloggen.

Nu blir det en berättelse om vår vistelse på gården Drabo. Efter några år på gården Lillåkern så flyttade vi till Drabo under försommaren 1970. Orsaken till det berättade jag om i min förra blogg "Om en annan kamera". Vi hade inte någon anknytning till Drabo, som vi hade till Lillåkern genom min faster Astrid, men vi hade lärt oss att tycka om trakten kring Färila, så därför valde vi att fortsätta vår sommarvistelse där ett tag till, och sammantaget blev det mer än 20 år.

Drabo en sommar på sjuttiotalet

Det var framför allt på somrarna under semestern, som vi vistades där, men vid några tillfällen var vi där under vinterlovet också. När mina föräldrar gick i pension så blev deras vistelse där från maj till september men för min och Lisbets del så blev det att vi åkte dit på semestern. Fast barnen hade möjlighet att få vara där med mina föräldrar under sommarlovet.

Bilderna är tagna med antingen dia eller negativ film, som är scannade i en Epson Scanner, i bland har jag scannat foton när jag inte hittat negativen. Apropå inte hittat så har jag letat i diamagasin och album men framför allt i fotokuvert efter bilderna till den här bloggen.  Min Minolta som var med från början på Drabo gick sönder då ett bländarblad lossnade och den gick inte att reparera, så jag blev tvungen att köpa mig en ny kamera. Valet blev då en Canon FT som jag köpte hos Molandes foto i Täby centrum. Detta har jag bloggat om tidigare l bloggen Återblick första delen 

                         Minolta                  Epson Perfection 4990 PHOTO                Canon FT

Pappa och Peter på  Drabo sommaren 1970

Nedre vänstra bilden ovan är ett exempel på slarvig hantering av ljuskänsligt material, när jag plockade ut filmen från kameran, kom det ljus på filmen,  jag har försökt återskapa färgerna men tyvärr har jag misslyckats. Den nedre högra bilden konverterade jag till svartvit istället och då blev det kanske acceptabelt. Men jag valde en senare bild i färg som öppningsbild i stället.

Vi flyttar till Drabo på vårvintern 1970

 På vårvintern 1970 så flyttade vi som sagt från Lillåkern till gården Drabo, som låg ett par kilometer bort på vägen som leder till Edsbyn. Men det blev en ny hyresvärd, som hette Karin Andersson och hon var svägerska till Erik Andersson, som vi hyrde av på Lillåkern. Båda är numera bortgångna sedan några år.

Gården Drabo har kanske anor från mitten av 1800-talet men jag vet inte säkert hur det förhåller sig, jag har googlat men har inte fått någon bekräftelse på det. Det finns kanhända andra sökvägar, men det är kanske av mindre intresse nu.

Pappa, Peter och Susanne på Drabo sommaren 1970

Vårt sommarhus på Drabo sommaren 1970

 Peter och Susanne i sandlådan på Drabo 1971

Sandlådan och gungorna fick vi ordna ganska omgående, så Susanne och Peter hade någon sysselsättning på dagarna materialet fick vi köpa på brädgården och gungorna på järnaffären.

Susanne och Peter på Drabo sommaren 1971 i bakgrunden ladugårdsbyggnaden

Min pappa hade två äldre bröder som jag aldrig träffat, och två systrar Astrid och Tyra, som vid några tillfällen hälsade på hos oss och Tyra här nedan med sin man Olle hade en liten gård som ligger i en liten by som heter Hovra och ligger på vägen mellan Färila och Kårböle, och Astrid bodde i Korskrogen som ligger några kilometer från Färila.

Tyra och Olle på Drabo 1970

Här får Susanne och Peter vara med om höbärgning på Drabo 1971

Och här åker Hölasset i väg på Drabo 1971

Grillning på Drabo sommaren 1971

En liten bit från vårt sommarhus fanns ett gammalt torp som hade förfallit och det var i stort bara skorstenen som fanns kvar, och vi tog tegelstenar från skorstenen det fick bli en grill som jag och min bror Lasse murade upp och som grillgaller hittade vi en gammal fotskrapa. Grillningen fungerade utmärkt som synes, och det är min mamma som övervakar det hela, min hustru Lisbet och våra barn Peter och Susanne tittar på.

I december föddes vårt tredje barn Heléne, och hon liksom Peter och Susanne kom naturligtvis att delvis växa upp på Drabo och jag tror att det var nog en lycklig tid att få vistas på landet med kossor och höbärgning bland annat.

Lisbet och Heléne på Drabo sommaren1971

 Helène, Lasse och flickvännen Gunilla vid köksbordet på Drabo 1971

Morgonkaffe på Drabo sommaren 1971, och runt bordet sitter från vänster, Lisbet och Heléne, min mamma, Lasse, Gunilla, Peter och Susanne. 

Lasse och Gunilla snickrar en kaninbur på Drabo sommaren1971

Här Beundras Lasses kaninbur av Peter, Susanne, Lisbet och Gunilla på Drabo sommaren 1971

I ladugården fanns en kammare där Karin Andersson hade en vävstol som inte användes, och Lisbet undrade om hon kunde få väva på den, och det fick hon naturligtvis. Men vävstolen måste ju först iordningställas med varp och det hjälpte min faster Astrid till med och där efter fick Lisbet en lektion i hur man väver t.ex. trasmattor. Så det blev till att skaffa fram mattrasor som vi rev i smala strimlor.

Lisbet får hjälp att trä varpen på vävstolen och min kusin John syns bakom på Drabo sommaren 1971

Astrid visar Lisbeth hur man väver på Drabo 1971.

Det fanns naturligtvis några kossor på Drabo, och det var Karin Andersson som var ägare till dem, och kossorna gick på sommarbete här. Karin kom och mjölkade dem morgnar och kvällar. Karin hade också sin egna gård som heter Springs och den ligger bara några minuters väg från Drabo.

Här är "Karin i Springs" framför ladugården med alla mjölkkärl på Drabo sommaren 1971

 Karin, mamma , pappa och Lisbet och dricker eftermiddagskaffe på Drabo sommaren 1971

Vid kortändan av huset så hade pappa, mamma och Lisbet anlagt ett trädgårdsland med allehanda grönsaker som sallad, rädisor, rödbetor, morötter m.m. och det blev naturligtvis tillbehör vid varje måltid. 

Mamma plockar grönsaker till någon sallad på Drabo sommaren1971

Pappa och jag målar huset på Drabo sommaren 1972

Huset var timrat från början men brädfodrades senare, och vi tog på oss att måla huset för färgen hade bleknat under åren, och vi skaffade Falu rödfärg från en färghandel i Färila.  

Min bror Lasse, Peter, Susanne och Heléne klappar en kossa på Drabo sommaren 1972 

Peter matar kossorna med nyslaget(med lie) hö på Drabo sommaren1972

Heléne två och ett halvt år matar kossorna på Drabo 1973

Lisbets pappa Ragnar kom och gästade oss under några dagar på sin semester och vi hade ganska fint väder den sommaren som synes.

Samling vid pumpen här har Heléne och Morfar Ragnar en pratstund på Drabo 1973

Heléne, Farfar och Morfar 1973

Under sommaren så inträffade det en händelse som senare kom att förändra mycket i vår familj. Tidigare så hade vi pratat om att köpa oss ett hus och vi letade efter något som skulle passa våra behov. Efter en tid så hittade vi vårt "Drömhus" som var ett radhus i Åkersberga och jag åkte hem från Drabo och träffade mäklaren och tittade på huset, och efter ett telefonsamtal med Lisbet så slog jag till.

Så sommaren 1973 blev nog den sista sommaren där vi tillbringade hela vår semester för under hösten det året så flyttade vi från vår lägenhet i Täby till vår nya bostad i Åkersberga, och följande somrar blev det bara någon vecka som vi kom att åka till Drabo. Heléne däremot fick vistas där med farmor och farfar, men hon längtade hem så vi hämtade hem henne efter ett par veckor.                              

Drabo vintern 1976

På vintersportlovet 1976 åkte vi till Drabo och hade en fin vecka med mycket skidåkning både i backar och på längden. Backar fanns på flera ställen i trakten, närmast var förstås i Färila på Vallåsen där det fanns lift och ett dagkort kostade ingen förmögenhet. Sedan fanns det en skidanläggning i Los som ligger några mil från Färila och dit åkte vi ett par gånger också, där fanns också fina längdskidspår. 

Heléne och jag åker skidor på Drabo 1976

1975 blev en annan s.k. milstolpe i vår familjs historia, Peter fick möjlighet att åka till USA, Susanne var på ridläger, Heléne var hos farmor och farfar igen och Lisbet och jag åkte till Spanien till en folklorefestval. Det blev väldigt mycket och det frestade en hel del på ekonomin så det var nog början till vår separation som slutade med skilsmässa 1977.  Om detta skrev jag i en bloggen "Återblick andra delen"  

Men jag fortsatte att åka till Drabo på somrarna oftast ensam men ibland hade jag med mig Susanne och Heléne och vid några andra tillfällen så följde Peter med. Under 1977 arbetade jag i Luleå men jag besökte Drabo under min semester.

Heléne och Lasses hund Lotta på Drabo 1978

Peter, pappa och Lasse plockar potatis en sensommar på Drabo 

I början av 1978 träffade jag Lena som kom att bli min livskamrat och hustru under drygt 30 år och hon följde ju med ett par gånger till Drabo men hon blev illa åtgången av mygg och knott som det tyvärr fanns gott om, så hon avstod att följa med i fortsättningen.

Lena på Drabo sommaren 1982

Heléne, Susanne och farfar på Drabo

Höstbild från Drabo

Dammen här ovan blev en fiskdamm där Karins svärson planterade in Regnbågslax, och de trivdes nog bra, för pappa matade dem dagligen, mest var det nog gammalt bröd, men det fanns säkert något fiskfoder som de fick också. Även Lena fick förtroendet att mata fiskarna.

Lena matar fiskarna på Drabo sommaren 1982

Under alla år så har vi naturligtvis tagit reda på "Norrlands Guld" eller naturens guld d.v.s. hjortron och så även detta år när Lena följde med till Drabo. Inte långt från Drabo ligger två myrar Lillmyren och Stormyren(det var vad vi kallade dem), och oftast så hittade vi hjortron där. Men det hände nog att vissa år blev det sämre med bär på grund av att hjortronblommorna frusit av frost. 

Senare på hösten så var det dags för att plocka lingon, och det gjorde pappa nog varje år och mina föräldrar delade frikostigt med sig av färdig lingonsylt och inte minst hjortronsylt, jag var med vid några tillfällen och plockade lingon men inte varje år. 

Lena med dagens hjortronskörd på Drabo sommaren 1982

Mamma bakar en paj på  Drabo sommaren 1982

Min mamma trivdes bäst i köket av två skäl 1: hon älskade att laga mat och sylta och safta, 2: hon hatade mygg och knott, därför var det mest bekvämt att vara inomhus. Det fanns ett tredje skäl också och det var att hennes lymfkörtlar var bortopererade  i vänster arm efter en canceroperation, så hon hade besvärligt att sitta i allt för starkt solsken.

Lotta och Pappa på Drabo 1983

Mamma och pappa fortsatte att vistas på Drabo under somrarna och även under några jul och nyårshelger, men 1988 så bestämde de sig för att avsluta tiden på Drabo och hyresavtalet med Karin Andersson, för pappa tyckte att det var långt att köra från Stockholm bland annat, och det blev glesare mina med besök. Mina barn hade blivit "stora" nu, och det var inte lika roligt att vistas på landet längre. 

Det fanns naturligtvis en värld utanför Drabo också, men jag har inte tagit med några bilder om den världen i denna bloggen, av det skälet att det här skulle handla om vår vistelse på Drabo under nära två årtionden. Men det kanske blir i en annan blogg som kommer att handla om utflykter i Drabos närhet.

Efter nära 20 somrar så lämnar vi nu Drabo hösten 1988 och detta är  antagligen den sista bilden.

2007 gjorde jag och Lena ett besök på Drabo och då hade dottersonen till Karin Anderson flyttat dit för permanentboende, jag fick inte tillfälle att träffa honom men däremot hans fru och barn. Men jag tog några bilder på gården som jag publicerade under rubriken "Förr och Nu"

Det var allt jag hade att berätta om gården Drabo i Hälsingland.

Ha det gott

Stig

2016-04-25 09:34   Sten Björklund

Måste erkänna att jag missat många av dina bloggar. Varför vet jag inte. Helt fantastiskt hur du delat med dig av ditt liv. Fantastiska bilder. Har läst igenom många men får nog börja från ruta ett. Bloggandet kan se olika ut men det här gillar jag.
Sten

Svar från Stican 2016-04-28 09:00

Det är kanske inte så konstigt att du missat mina bloggar, men desto roligare att du kommenterat den här bloggen. Bildmaterialet är som jag skrev i inledningen mest familjebilder, och kvalitén skiftar en del men är av stort värde att ha kvar nu när mina föräldrar är borta.
Ha det gott/Stig

2016-04-25 15:09   syntax

Det var en fin bildessä! Så skall människan leva.

Svar från Stican 2016-04-28 09:06

Tack Peter för ditt fina betyg. Jag är nog tack skyldig till min föräldrar, som gjorde somrarna på Drabo och Lillåkern möjligt. Det har givit minnen för livet inte bara för mina barn utan också för mig att få uppleva livet på en liten Hälsingegård.
Ha det gott/Stig

2016-04-25 17:52   Margareta Cortés

Många fina minnen där, så härligt att ha så bra bilder från vardagen och livet på den tiden. Förr var det oftast till fest dom kameran kom fram, men du har fina vardagsbilder.
Man ser på kläder ich bilar hur det var, sådan folka som syns på en bild hade jag i början på 70-talet. Blå var den också.

Svar från Stican 2016-04-28 09:17

Tack Margareta för dina fina kommentarer. Minnena väcks till liv när jag hittat varje bild och det finns en liten historia bakom bilden. Vad som förargar mig lite är att jag inte har haft bättre ordning på mitt bildarkiv. Men jag skall försöka ta tag i detta nu. Roligt att du också hade en lika dan folka som på en av bilderna. Min bil var en ganska liten och trång Opel Kadett Coupé.
Ha det gott/Stig

2016-04-25 21:31   ehrsa

Väldigt vackert! En fin inblick i hur ett Svenskt 'fritidsliv' kunde vara under delar av förra seklet.. Känns som mycket livskvalitet här.. En 'historia' under många år som det nästan känns att t.ex. Nordiska museet borde vara intresserad av.. som ett historiskt dokument!
Hälsn!

Svar från Stican 2016-04-28 09:25

Tack Jan för dina kommentarer. Det är alltid roligt när någon uppskattar mina bloggar, som inte kommer allt för ofta. Om något museum skulle vara intresserad av mitt "historiska dokument" är nog inte troligt, men det är roligt att du tycker så, det tar jag som ett gott betyg.
Ha det gott/Stig

2020-07-22 16:21   Sten-Åke Sändh

Väldigt fint reportage Stig. Det är ju bara så magiskt vackert vid de breda älvslätterna efter Ljusnan på sommaren och mot hösten. En av mina barndomsvänner på Skogsö sålde för några veckor sedan efter många många år i skärgården och flyttade till ett ställe utanför Ljusdal. Jag kan mycket väl sympatisera med den tanken.

Svar från Stican 2020-07-23 08:34

Tack så mycket Sten-Åke för fina kommentarer. När min hustru Lena gick bort 2010, hade jag funderingar på att köpa något hus i närheten av Färila och flytta dit, för som jag skrivit i mina bloggar om Färila så kom jag att älska den trakten och 20 år har ju satt sina spår, men nu blev det inte så och Lindesberg är inte så tokigt det heller.
Ha det gott/Stig

Sten-Åke Sändh 2020-07-23 11:39

Nä, Lindesberg är inte så dumt det heller. Jag var där på en exkursion vi gjorde på 80-talet med Geografiska Institutionen på Stockholms Universitet när jag läste Natur- och Kulturgeografi där. Mycket intressant kultur där.