Sticans Fotoblogg
Återblick fjärde delen
Hej igen.Nu är det dags igen för en fortsättning på min fotografiska minnesresa. En släkting som har varit inne och läst och tittat på mina bloggar undrade om jag höll på att skriva mina memoarer. Det var en väldigt bra fråga, jag tänkte nog inte så från början, men genom bilderna minns man rätt mycket av sitt förflutna, så på något vis är det kanske riktigt.
Som ni säkert har lagt märke till så har jag en förkärlek till fotocollage, och det ser kanske inte så proffsigt ut, men jag ser det mer på ett praktist sätt. På ett collage får jag plats med 4-10 bilder. och många av bilderna finns redan här på fotosidan.se/member/view.htm? under olika album, men det finns en del nytt material också( men det är egentligen gammalt). I ett tidigare inlägg så berättade jag att allt fotomaterial är inscannat med "Epson Perfection 4990 Photo" tillsmmans med "Vuescan" scannerprogram. Resultatet blir mycket bra tycker jag.
På våren 1988 anmälde jag mig till en fotokurs igen, och den här gången var det en mörkrumskurs. Kurslokalerna var åter igen på Repslagargatan och antalet lektioner var 10-12 ggr. Kurs-och handledaren hette Astrid Frisvoll (tror jag). Det var en hel del teori med hemuppgifter och redovisning samt mycket praktiskt mörkrumsarbete. Sammanfattat så var det en mycket lärorik kurs, men som jag har aldrig haft någon praktisk nytta av. Men jag hade visioner om att inreda ett mörkrum, men det blev bara en dröm. Nu har det väl inte så stor betydelse längre, och det lilla jag fotgraferar i svartvitt kan jag skicka in till Crimson för framkallning.
En tidskrift som jag prenumererade på under många år var Kodaks "Små Korn", och den var gratis, men i och med digitalteknikens entré och minskad försäljning av film, så lade man ned tidskriften. Men istället så införskaffade jag lite ny literatur i ämnet , Lars Kjellbergs "Avancerad svartvitteknik" och en bok som jag gärna använder som vägledning är Ulf Sjöstedts "Den fotografiska bilden"
Vad som mer hände under året var att jag fotograferade ganska mycket med min Mamiya och det blev mest blommor och växter.
Men även en del landskapsbilder, önskade att jag tagit lite mer av den varan, men jag tror att det finns en del oinramad film kvar att kika och ta reda på.
Det blev nog en del kattbilder också och det hade med tiden blivit fler katter, vilket får tillskrivas min livskamrat Lena för nu hade vi fyra katter Cedric, Daisie, Leslie och Zo Nobel. Av någon anledning så blev det bortglömt i mitt förra blogginlägg. Men detta är ett resultat av att jag fotograferade med svartvit film emellanåt. Men det finns mycket i färg också både i mellan-och småbildsformat
Lena en sommarkväll 1988 med Mamiya 645 80 mm. och Kodak Ektachrome
Under 1989 häder nog inte så mycket utom att det fotograferas en del jag fortsätter att ta bilder med Mamiyan och försöker att ta några porträtt på mina föräldrar när dom kom på besök en vacker sensommardag.
Mamma på besök i Vallatorp1989 med Mamiya 645 80mm. 1:2,8 och Kodak Ektachrome
Pappa på besök i Vallatorp1989 med Mamiya 645 80mm. 1:2,8 och Kodak Ektachrome
I november 1989 gifter vi oss och bilden tas av vigselförrättaren i Täby Komunalhus, och som man kanske räknat ut så har vi firat 20 år tillsammans.
I början av 1990 kommer det första barnbarnet till världen, och det var ju stort ögonblick att för första gången bli farfar, det blev en flicka och hon heter Giovanna. Det är klart att hon blev ju ett mycket kärt motiv under lång tid, och tiden har gått så fort, i dag är hon 19 år.
Giovanna en vecka gammal 1990 Nikon 501 obj. 35-135 mm. Kodak Ektachrome
Min Mamma och Giovanna 1990Nikon 501 obj. 35-135 mm. Kodak Ektachrome
Senare under året stod jag återigen inför ett kamerabyte och det blev en uppgradering till Nikon F801 som väl blev lite snabbare, både när det gäller slutaren som gick ned till fantastiska 1/8000 dels sekund och 3,3 bilder/sek., men även autofokusmotorn gick betydligt snabbare. En annan stor fördel var den s.k. "higheyepoint" sökaren som gjorde det enklare att se hela bilden i sökaren för oss som bar glasögon. Ja det finns säkert många andra nyheter som jag för ögonblicket inte minns. Till kameran köpte jag även en Nikkor 50 mm. 1:1,4
I september reste vi till Turkiet på behövliga två veckors semester. Vi kom till en semesteranläggning som ligger någon kilometer utanför Alanya. Det är en mycket stor anläggning och allt var mycket välordnat. Lägenheten var för självhushåll men vi åt ibland på hotellets mycket fina resturang, och det fanns verkligen mycket att välja på av den Turkiska buffén. Dagarna tillbringades antingen på hotellets egen strand eller vid polen.
Vid några tillfällen åkte vi in till Alanya för att shoppa och bara strosa runt och insupa atmosfären. Att ta sig till Staden kunde ske på flera sätt, antingen med taxi vilket är ganska billigt eller också med en Dolmus som är en minibuss som stannar var som helst efter vägen och det är ännu billigare. Om man inte vill gå förståss för det kostar bara svett.
Under vår vistelse i Turkiet så gjorde vi en tvådagarsresa till Pamukkale. Pamukkale kallas också för "Bomullsfästningen" på grund av dess vita färg. Den vita kalkstenen bildas av kalkrikt vatten som strömmar upp från underjorden. Vattnet faller ner över en 100 meter lång klippvägg och på vägen formas små terrasser av vita kalkavlagringar. Vi passade även på att besöka den antika staden Hierapolis och drottning Kleopatras egen bassäng. Därefter besökte vi en mattfabrik där man kunde se hur Turkiska mattor framställdes. Det var mycket unga flickor som satt och knöt dessa mattor.
Det här avsnittet blev lite längre än jag trodde från början så jag jag sparar fortsättningen till nästa avsnitt, som då kommer att handla om två resor till Kebnekaise en resa till Portugal och en resa till Öland och Skåne. Det kommer också att handla om datorns entré och kanske om min första digitalkamera.
Ha det gott./Stig
Det måste väl ha varit en stor skillnad mellan Mamiya- och Nikonkamerorna, som arbetsredskap betraktade?
Trevligt med dina kommentarer. Skillnaden är först formatet på dia. t.ex. är nästan tre ggr. större än småbild och så är det storleken på kamerorna. Med Mamiyan använde jag alltid stativ, men med Nikon blev det mest handhållet. Det påstods att resultatet skulle bli bättre med Mamiyan p.g.a. det större bildformatet, men jag vet inte om det blev så stor skillnad.
Stig