Sticans Fotoblogg

Tid

I dag är det sommarsolståndet, årets längsta dag hörde jag i morse, och det är också på dagen tre månader sedan Lena gick bort.

Tiden har ju inte stått stilla precis, men den går långsamt ändå. För att i någon mån skynda på tiden så försöker jag att hålla mig sysselsatt med något.

Lena och Doglas på uteplatsen 21 juni 2009

Gjorde ett besök på kyrkogården och placerade några blommor här i från trädgården, men det är ganska sent med blommor just nu.

På kyrkogården däremot så var det en fantastisk blomprakt med mägder av Prästkragar och många andra blommor också.

Tallbacken på Täby nya begravningsplats 2010

Lenas gravplats med namnskylt på muren

I fredags var jag hos min husläkare för lite hälsokontroll, och vi pratade naturligtvis även om min psykiska hälsa och jag måste ju erkänna att jag mår allt annat än bra. Så hon rådde mig att ta kontakt med en kurator för samtal. Nu har jag alldeles nyss bokat in en tid med henne om en vecka.  För övrigt så mådde jag bra fram till i går, då började jag få ont i halsen, det är ju inte så vidare roligt det heller. Men det är väl typiskt att man går till husläkaren något så när frisk, och när man kommer hem så blir man sjuk.

Vad beträffar bouppteckningen och huset så väntar vi på besked från Skattemyndigheten, och där har vi blivit förvarnade om att det kan ta tid.

Mina ambitioner att börja använda mina oldtimers (gamla kameror) har blivit åtskilligt försenat, mycket faktiskt på grund av allt som har haft med Lenas bortgång att göra. Men det får ta den tid det behövs, för jag kommer igen kanske till hösten. 

Nikon F Photomic är mitt senaste förvärv från Tradera men har tyvärr inte tagits i bruk ännu. Men den är laddad med TRI-X. Så vad väntar jag på? Kanske är det dåligt med inspiration, för jag kan inte skylla på ont om tid.

I en tidigare blogg skrev jag att har börjat leta fram bilder jag tagit på Lena under våra år tillsammans, och det har blivit några, både analoga och digitala.  Men det är väl en sorts terrapi och det tar lite tid att leta bland neg. och dior. Nu tycker ni kanske  att det här blir lite tjatigt. Har jag inget annat att skriva om? Svaret blir nog tyvärr så att det har jag inte just nu.

Här en bild på Lena vid ett vattenfall i Härjedalen från 1979  Vi bodde på ett hotell som jag vill minnas hette Gyllene Bocken och det var beläget i Ljusnedal.  Vi bodde där en vecka och spelade lite golf  varvat med utflykter till bl.a. Röros i Norge. Bilden är tagen med en  Canon FT obj. 50 mm. 1.8 och Neg 24X36 Fuji 100 ASA.

Det blir inte så många bloggar numera och de blir inte så långa heller, men jag vill ialla fall visa att jag fortfarande finns. Nu skall jag gå och knyta mig för timmen börjar bli sen.

Ha det gott

Stig

2010-06-22 00:38   Pia-kristina

Vad bra att du visar att du finns och det där med kurator är nog inte fel, fina bilder och ja det tar så klart tid att komma över en sorg och jag tror att om man får bearbeta det på ett bra sätt så kan man gå vidare i livet, men som sagt det tar tid.
Många hälsn Pia kristina

Svar från Stican 2010-06-22 22:45

Tack Pia-Kristina för dina vänliga ord, jag vet ju inte vad en kurator kan hjälpa mig med, men det är nog bra att få prata med någon som inte hör till familjen. Kanske hon kan hjälpa mig att lösa upp en del knutar och ge lite råd.
Stig

2010-06-22 00:40   präntare

Känner inte till historien, men vad du måsta sakna din livskamrat. En annan sak, kropp och själ hör ihop.
Med vänlig hälsning
Hans-Åke

Svar från Stican 2010-06-22 22:51

Tack Hans-Åke för din medkänsla. Det är sant att jag saknar henne, för det är så mycket i min vardag som ständugt gör mig påmind om henne.
Stig

2010-06-22 00:53   EGW

Skriv vad du känner för, Stig! Och det är alltid roligt att se dina bilder. Trevligt att du tittar fram ibland, även om det inte blir så ofta. (Vilket man förstår, tro inte annat!)

Svar från Stican 2010-06-22 23:01

Hej Ernst och tack för de orden.
Det kanske bara är som jag inbillade mig att det skulle upfattas som tjatigt att inte ha något annat att skriva om. Det värmer att du uppskattar mina bilder.
Stig

2010-06-22 07:31   N Thomas Meldert

Gamla bilder är nog en bra medicin för att lägga det svåra bakom sig. Gamla minnen dör inte. I alla fall inte de som man har på bild.

Svar från Stican 2010-06-22 23:07

Tack Thomas för din värmande kommentar.
Det blir ju lite som minnenas fotvision när jag går igenom mitt "arkiv" med bilder från våra år tillsammans. Det kanhända det är en bra medicin som du skriver.
Stig

2010-06-22 07:39   Micke Borg

Skriv av dig du bara Stig. Du har ju en historia att berätta och bilder att visa.
Ha det bäst

Svar från Stican 2010-06-22 23:15

Hej Micke och tack för din sympati. Det kanske blir en bildhistoria av detta till slut. Vi får se vad jag kan åstadkomma av allt bildmaterial som finns.
Stig

2010-06-22 08:27   Urr

Varför skulle du inte få prata/skriva om det du har på ditt hjärta? Var dig själv.
Jag tror det är helt klart så att du behöver få lätta på trycket, att gå till en kurator är bra, träffa vännerna också. Sedan är det givetvis viktigt att du åtminstone nu och då tar vara på det du faktiskt har kvar i ditt liv, att gå ur sorgen åtminstone för en stund, som ett barn med sorg sa: konstigt att man kan vara så glad, när man är så ledsen.

Svar från Stican 2010-06-22 23:25

Hej Urban och tack så mycket för dina uppmuntrande ord.
Det är nog tyvärr så att jag har blivit lite håglös och har nog tappat sugen just nu. Men att träffa vänner är säkert en bra medicin också, fast det har mest blivit per telefon hittills.
Stig

2010-06-22 08:59   Leffe Motala

Tror att vi är många som känner och gärna läser det du har att säga
Att gå till en kurator tror jag är en väldigt bra idé
Att skriva av sig är ju också en terapi
Väldigt fina bilder du har lagt in här

Vi ser fram emot fler bloggar och bilder från dig//Leffe

Svar från Stican 2010-06-22 23:40

Tack så mycket Leif.
Det är nog riktigt som du påstår att skriva är en sorts terapi det också. Roligt att du gillar mina bilder. Det skall nog komma fler bloggar, men det kan ta lite tid att få till det ibland.
Stig

2010-06-22 09:46   Marols

Man har olika faser i sin sorg, känner såväl igen det du skriver! Det går upp och ner, och man går igenom olika stadier. Ibland orkar man se korten, nästa dag fungerar det inte alls....
Att gå till en kurator är en jättebra idé. Man behöver bolla med nån som INTE står en nära, nån som kan ge en ny input, hålla tillbaka en om det behövs, eller kanske knuffa en framåt i processen.
Det kanske är så att du faktiskt behöver göra dessa blogginlägg som en del i din läkning, och i sorg är ingen reaktion fel - tvärtom - man har rätt till att sörja på sitt vis!
Många varma och goa´tankar till dig!
/maria
/maria

Svar från Stican 2010-06-22 23:55

Hej Maria och tack för din medkänsla.
Nog är det lite berg och dalbana i mitt liv just nu, och det är precis som du beskriver ena stunden ler jag mot en bild på Lena och i nästa ögonblick så kommer gråten. Så är min vardag just nu, men det kan kanske bli bättre efter samtalet med kuratorn. Även om bloggarna kommer mer sällan nu så kommer jag att fortsätta att skriva, för det är också som du skrver kanske en del av läkningen.
Stig

2010-06-22 11:26   pic-tor

Hej Stig. Det är alltid intressant att läsa din blogg oavsett vad du skriver om. När man blir äldre har man varit med om det mesta som livet har att erbjuda. Både glädje och sorg. Så är det för oss alla. Det är inget kallt konstaterande utan ett erbjudande. Vi är många på FS som har liknande erfarenheter som du Stig. Genom våra bloggar kan vi föra samtal som förhoppningsvis underlättar vardagen.
Det vi också har gemensamt är kärleken till fotografering. Glöm inte det i all bedrövelse. Jag funderar också på att leka lite med gamla kameror. Jag har en gammal Mamiya 645 som fortfarande har en 5 år gammal film i sig som jag ska exponera på semestern. Sedan får vi se vart det bär.

Ha det gott i sommar
Torbjörn

Svar från Stican 2010-06-23 00:12

Hej Torbjörn och tack för din support.
Det är så sant att jag har säkert fått en hel del livserfarenhet under mina drygt sjuttiotre år, Men sorgearbetet är något som blir lika jobbigt varje gång det inträffar.
Nu har jag skrivit om min sorg här i tre månader och det har nog känts ganska bra att få skriva av sig, och så småningom skall jag väl komma tillbaka och skriva om andra saker.
Roligt att du också har en Mamiya 645, jag skaffade mig en sådan 1987 efter en naturfotokurs i Kvikkjokk och blev då mycket intresserad av mellanformatet.
Stig