Sticans Fotoblogg

Fortsättning på "Det skall vi fira kanske"

En händelse som jag glömde i mitt förra blogginlägg var min vän och bardomskamrat Ralf:s bortgång. Vi var som sagt barndomsvänner och även skolkamrater. Efter skolan så började vi jobba och på fritiden höll vi ihop och gick på jazzkonserer och bio det var väl de nöjen som var populärast. Så var det fram till 1955 när vi ryckte in i "lumpen", Ralf i flottan och jag hamnade på I:1 i Sörentorp. 

 När vi efter "lumpen" åter sågs så började vi jobba tillsammans på Folkans Teater på kvällarna, och någon gång i början av 60-talet gifte sig  Ralf  och ett år senare blev det min tur, därmed så förlorade vi sporadiskt  kontakten, kanske berodde det delvis på att Ralf flyttade till Linköping. Men jag och min dåvarande fru hälsade på några gånger men det blev mer och mer sällan vi sågs.

För ungefär tre år sedan så såg jag en annons på en internetsida att man kan söka sina skolkamrater på en site som heter Stay Friends och där såg jag Ralfs namn. Efter en tid så fick vi kontakt med varandra på telefon och den kontakten varade till kort före Ralf´s bortgång. Han berättade för mig om sitt stora intresse för sjön och han hade en stor motorbåt som vi skulle ha åkt ut med, men det kom sjukdommar som satte stopp för de planerna.

Ralf kom att betyda mycket för mig under Lenas sjukdomstid, han gav tröst och hopp, för han visste av egen erfarenhet hur det var, genom att han själv fick  en svår cancersjukdom och lyckades  med läkarnas hjälp på Radiumhemmet med tuffa cellgiftsbehandlingar leva ytterligare tio år. Men i början av 2011 så blev Ralf sjuk igen och låg inlaggd på Radiumhemmet för behandling och fick även genomgå en svår operation som dessvärre inte hjälpte.

Saknaden efter Ralf är förståss stor för han blev en sorts livlina för mig som jag kunde prata med om det mesta.

Ralfs aska ströddes ut i Stockholms skärgård.

Sommaren gör sitt intåg i Lindesberg och Doglas och husse har bytt till sommarkostym

Stig-och-Doglas-sommaren-2011

Massor av Prästkragar växer som ogräs, men ett vackert ogräs tycker jag. 

I början av juni så fick vi besök av goda vänner från Täby som stöttat mig under tiden efter Lenas bortgång. De bjöd mig bland annat på en golfrunda under våren 2010 och jag ville förståss gärna bjuda tillbaka, och så blev det i juni i år.

Vi träffades på Lindesbergs Golfbana där jag blev bjuden på Lunch och sedan spelade vi en golfrond.

Efter golfrundan så åkte vi hem till mig och efter en läskande öl på altanen så installerade mina gäster sig.

Sedan blev det dags för mat och jag hade bestämt att det skulle bli grillat, men jag har aldrig varit bra på att grilla så Bernt erbjöd sig att både fixa marinad och sköta grillen.

På menyn var det grillad entrecõte med pomes frittes och bernaisesås och en grönsallad, till detta drack vi "Marquès de Arienzo" en hyfsad Rioja.

 Bernt  grillar och Saga tittar på

Här sitter  Annki-Bernt-Sandra-och-Saga -och avnjuter resultatet. det kanske skall tilläggas att jag fick också äta men för tillfället så var jag bakom kameran.

Doglas trivdes naturligtvis också med Sagas sällskap och Saga är en Dvärgsnaucher som är jämngammal med Doglas.

Doglas i sommar kostym, vi har hittat en "frissa" här i Lindesberg som kan trimma Doglas

Någon vecka efter midsommr så fick vi besök av Lenas dotter Christin och en väninna till henne Marina och de stannade ett dygn. Doglas blev överlycklig att åter få träffa Christin. Bilderna har jag koverterat till svartvita på grund av dålig färgkvalitet.

Christin 2011

Här en bild på en mycket glad  Marina efter middagen, som åter igen blev grillad entrecôte , och den här gången så var Martina grillmästare.

Min son Peter kom och hjälpte mig att demontera ett skärmtak ovanför alltanen för att vi skulle komma åt att måla takfoten som antagligen inte hade målats på många år.

Peter skruvar fast skärmtaket juli 2011

  Stilstudie av Peter på skärmtaket luli 2011.

Någon månad senare så kom det en hagelskur som formligen perforerade det nymonterade skärmtaket så det var bara att riva ned igen köpa ett nytt och montera till baka. Men detta finns inte några bilder på.

Överraskningen på mogonen den 9 sep massor av hagel både på altanen och på gräsmattan, 

Lite senare under sommaren  så blev jag bjuden till en vän i Hedemora och det blev ett trevligt avbrott, så Doglas och jag packade och for i väg.

Det är inte så långt till Hedemora härifrån c:a 13 mil så det tar knappa 2 timmar att köra.

Stugan i Hedemora ligger vackert inbäddad i grönskan ett stycke från allfarvägen inte så långt från Stjärnsund, en gammal bruksort i Dalarna. Till Stjärnsund åkte vi ibland för att handla eller också till Långshyttan.

Brandstation på Stjärnsunds Bruk

Vi gick promenader med hundarna i de vackra omgivingarna och här har vi kommit till en badplats  som ligger vid en å som sammanbinder två sjöar. Här är min vän Britt med Kaj och Doglas.

En dag så åker vi Högbo Bruk som ligger strax norr om Sandviken. Under hela resan dit så blir himlen allt svartare och lagom när vi når Sandviken så brakar det loss med ett riktigt åskoväder. Vi stannar till ett tag tills ovädret upphör och fortsätter sedan till Högbo.

Blåsvarta moln över Högbo när vi vandrar runt ett tag och dricker en kopp kaffe, men det pågår inte några aktiviteter där det och det är ganska folktomt så vi återvänder till Hedemora igen.

En damm bland annat i Högbo

 I augusti fyllde min son Peter 50 år och då uppvaktade vi honom med pengar, en kratta och en gräsväxt som skulle symboliskt vara starten till en framtida gräsmatta. Peter med sambo Jaquline och fem hundar bor i ett nybyggt hus i närheten av Nykvarn.

Här lagas varmrätten till  

Här börjar gästerna förse sig av bufèn 

Här  öppnar Peter presenter

Senare under hösten så bestämde Britt och jag att ha en liten kräftsupè hos Britt i Hedemora och det blev en trevlig tillställning med alla tillbehör.

Dukat och klart med alla tillbehör som hör till.

Här är det glada miner som synes, men vi hade nog tjuvstartat i köket med någon drink före maten.

Det här var i början av september och vi har nu bestämt att ta en "time out" för ett tag. Det känns lite deprimerande men om vi inte är på samma våglängd så är det kanske det bästa för stunden.

I slutet av september så fiade jag min sjuttiofemte födelsedag tillsammans med Susanne och Annika med kaffe och äppelpaj som Susanne hade med sig. Det blev en stillsam tillställning för födelsedagen inföll på en måndag.

Men i oktober så samlades mina barn här Peter, Susanne och Heléne och då  kunde jag  bjuda på middag som inte blev grillat den här gången. Det blev istället en Porterstek med sås och potatis, svartvinbärsgelé och en god sallad. Tråkigt nog så togs inga bilder av kalaset.

Första året här i Lindesberg är nu till ända och trädgården och naturen har börjat varva ned för att ta igen sig. Men för mig och Doglas går livet vidare, och firandet skedde ganska stillsamt med en god middag och ett par glas vin.

Ett äppelträd i höstgul prakt, det finns ytterligare ett äppelträd och ett plommonträd, och alla har burit massor av frukt i år.

Loppholmsbron den 3 nov 2011 i  16 9 format.

Gryningsljus från vardagsrummet den 9 nov 2011

Ja då är det dags att runda av den här bildkavalkaden. Det har varit ett axplock av det som hänt  under vårt första år här, och som alltid så kan man inte få med allt. Bristen på bilder har inte gjort saken bättre, så därför har urvalet blivit något begränsat. Glömska är ett annat bekymmer, som jag redan skrev om i början, så finns det säkert en del som har fallit i glömska. Men det får jag i så fall kanske leva med.

Ha det gott.

Stig

2011-11-10 09:11   ojanson

Trevligt att höra av dig igen. Det var ett tag sedan sist.
/Olle :-)

Svar från Stican 2011-11-10 23:41

Hej Olle.
Ja tiden går och nu är jag på banan igen, men man vet inte när det blir nästa gång. Det kanske inte kommer att ta så lång tid till nästa blogg.
Hälsn/Stig

2011-11-11 04:01   EGW

En trevlig bildkavalkad. Jag hoppas du inte slutar att fotografera! Finns ju ingen anledning att bekymra sig om vad du kanske glömt. Här finns inga krav på fullständig redovisning av allt i ditt liv! Det är i alla fall fint att vardagslivet kan ha sina små stimulerande avbrott.

Svar från Stican 2011-11-11 10:35

Tack Ernst-Göran. Nej jag tänker inte sluta att fotogrfera, men det har inte varit det viktigaste under en tid. Att jag ibland inte kommer ihåg är kanske inte så viktigt, men det är ändå lite genant att minnet sviker.
Var inne och kikade på din lokala fotosite och det levereras mycket fina bilder där. Men som du påpekade så är all text på engelska och det är ju inte min bästa sida, men det var intressant att titta där.
Hälsn/Stig